top of page
Helene Sandström

Unik tarmmodell visar att kosten bör ingå i cancerbehandling

Forskare vid universitetet i Luxemburg har visat att synbiotika – en kombination av kostfibrer och tarmbakterier – kan hämma utvecklingen av tjocktarms- och ändtarmscancer. Resultaten kan bidra till bättre behandlingar där man tar hjälp av kosten för att öka cellgifternas effekt.


Kosten du äter har stor inverkan på bakterierna som bor i din tarm – mikrobiomet. Den kan också ha en cancerförebyggande effekt beroende på vilken slags kost du väljer.


Det är framför allt kostfibrerna som finns i grönsaker, frukt, nötter, frön och hela korn som minskar risken för vissa cancerformer, bland annat tjocktarms- och ändtarmscancer. Trots att forskare länge känt till kostens förebyggande roll, har man inte haft tillräckliga kunskaper om hur kosten skulle kunna användas i behandlingen av cancer.


Men nu har ett tvärvetenskapligt forskarteam i Luxemburg upptäckt att synbiotika – en kombination av prebiotika (kostfibrer) och probiotika (gynnsamma bakterier) – minskar aktiviteten hos cancerframkallande och läkemedelsresistenta gener. Kombinationen verkar leda till förändringar i kroppens metabolism som minskar cancercellernas tillväxt, något som skulle kunna utnyttjas i behandlingen av tjocktarms- och ändtarmscancer.


– I dag får cancerpatienter bara cellgiftsbehandling, men ingen evidensbaserad, individanpassad kostbehandling. Våra forskningsresultat ger stöd för att samverkan mellan maten och mikrobiomet bör utnyttjas för att öka cancerbehandlingens effekter, säger Kacy Greenhalgh som ledde studien.


För att kunna studera interaktioner mellan kost, mikrobiom och värd (kroppen) användes en unik tarmmodell som kallas HuMiX (Human-Microbial Cross-talk). Här kan mänskliga tarmceller odlas tillsammans med bakterier, och modellen har redan bevisats vara representativ för en människas riktiga tarmsystem.


I studien undersökte man effekterna av olika typer av kost och en viss typ av probiotika på tarmcancerceller.


Ingen effekt när pre- och probiotika testades var för sig

När en fiberrik kost eller behandling med probiotika undersöktes var för sig, fick man inga positiva resultat, men när de kombinerades i form av synbiotika uppstod gynnsamma effekter. Då dämpades aktiviteten hos gener som förknippas dels med tarmcancer, dels med resistens mot cellgifter. Cancercellernas förmåga att förnya sig hämmades också.


Forskarna kunde identifiera en blandning av olika molekyler som uppstod vid kombinationen av kostfiber och probiotika, och har därmed upptäckt en mekanistisk grund för hur de gynnsamma effekterna uppkommit.


– Jag hoppas att våra resultat kommer att nå patienter och läkare på olika områden och att det görs större ansträngningar i framtiden så att individanpassade kostråd kan ingå i behandlingen av cancer, säger Kacy Greenhalgh.


– Detta gäller särskilt tjocktarms- och ändtarmscancer där mikrobiomet fått allt större betydelse de senaste åren. En större förståelse för mikrobiomets och kroppens interaktioner kan leda till nya behandlingar för tarmcancerpatienter, säger Elisabeth Letellier, forskare inom Molecular Disease Mechanisms Group, LSRU, och medförfattare till studien.


Forskningsprojektet genomfördes i samarbete mellan två olika forskningsteam vid universitetet i Luxemburg: Luxembourg Centre for Systems Biomedicine (LCSB) och Life Sciences Research Unit (LSRU).


– Det krävs samordnade insatser från experter på olika områden för att förstå de komplexa interaktionerna mellan värd, kost och mikrobiom och deras effekt på olika sjukdomstillstånd. Vårt tvärvetenskapliga tillvägagångssätt var avgörande för det här arbetet, konstaterar professor Paul Wilmes, chef för Eco-Systems Biology Group, LCSB.


Källa:

University of Luxembourg. Right combination of diet and bacteria limits cancer progression. Pressmeddelande 2019-04-30.

Studien:

Greenhalgh K, Ramiro-Garcia J, Heinken A, Ullmann P, Bintener T m fl. Integrated In Vitro and In Silico Modeling Delineates the Molecular Effects of a Synbiotic Regimen on Colorectal-Cancer-Derived Cells. Cell Reports, 2019;27(5):1621.

2 316 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page